Inför förra hemtentan bekantade jag mig med begreppet “cost-quality tradeoff”. Ett grundläggande ekonomiskt problem som tar avstamp i vinstmaximering hos producenter och behandlar huruvida det är värt att göra avkall på kvaliteten för att minimera kostnaden. Under de senaste dagarna har jag insett att avvägningen mellan kostnad och kvalitet hos tillverkande industrier förvånansvärt nog utgör en semi-analogi för mina distansstudier – att jobba “remote” gör mig visserligen något mindre arbetsam, men definitivt mer harmonisk.

I skrivande stund befinner jag mig i familjens stuga i Storlien där det är ovanligt lugnt. Vanligtvis brukar norrmännen vara packade som sardiner här kring påsk, men den pågående krisen gör den anrika fjällbyn ett perfekt civilisations- och WiFi-fritt avbrott från den vardag som numera präglas av distansstudier vid Handelshögskolan. Många bävade inför att ställa om till distansstudier, men friheten i att kunna styra mer över sin tid (parallellt med att både lärare och studenter blir allt bättre på att använda digitala hjälpmedel) har fått mig att inse att det finns enorma digitala möjligheter med studier på distans.

Kurserna flyter nämligen under rådande omständigheter på bra och i förra veckan lämnades en första uppgift i “tillämpad marknadsföring” in. Uppgiften skulle uteslutande genomföras i grupp, vilket på förhand kändes som en hög tröskel att ta sig över på distans. Med facit i hand så var det inga problem alls, eftersom alla i klassen blir mer och mer vana att upprätta digitala möten i Zoom och Microsoft Teams. Tillsammans med min seminariegrupp bestämde vi möte onsdag klockan tio och sagt och gjort brände vi av ett digitalt möte med mer effektivitet än vad som hade varit möjligt i Handelshögskolans atrium, där man tenderar att ständigt gravitera mot småprat.

Just småpratet är väl dock det som man också saknar mest med distansstudierna. Handelshögskolans, i vanliga fall, sociala upplägg är lätt att sakna liksom den externa pressen på att faktiskt lägga ner ett visst antal timmar i veckan på studier som man får från sina klasskompisar. Istället är det lätt att falla in i nya rutiner, där andra saker än just studier prioriteras. För min del har det blivit en hel del längdskidåkning i välpreparerade Manchester-spår, något som emellertid övergick till romanläsning och Super Mario på tjock-tv när den våldsamma klass 2-stormen gav sig tillkänna.

En träffande liknelse kring mitt temporära schema speglas i skillnaden mellan att vara anställd kontra att företaga. På distans är man “chef” över sin egen tid på ett annat sätt än när man dagligdags sitter i skolans lokaler vilket skulle kunna likställas med att hyra ut sin tid som anställd. På skolan hade man “betalt” av sitt samvete för tiden man var där –​ ​nu får man “betalt” för det man producerar.

En övergång till distansstudier har paradoxalt nog alltså effektiviserat mina studier på samma gång som det ineffektiviserat mig. Men framför allt har det frigjort tid för att ägna mig åt saker som jag tycker om, även om det är på bekostnad av studietimmar. På sikt uppnår jag förhoppningsvis en perfekt jämvikt – där det inte behöver råda någon som helst “cost-quality tradeoff” mellan skola och hälsa.

Andreas Hjelm Förstaårsstudent på Handelshögskolan i Stockholm